När jag började spela ukulele någon gång i början av 90-talet, såg världen annorlunda ut. Detta var före digitala bilder, Facebook och virala klipp. På den tiden fanns det inga förutfattade meningar om vad en ukulele ”skulle” vara.
Låt oss göra en jämförelse. Om någon kommer in i ett rum idag med en ukulele i handen, reagerar omgivningen omedelbart. Ofta med ett leende och en antagelse om att det snart blir fest. Ibland med ett hånflin och en tanke om att här kommer en ”låtsasmusiker” med en leksak. Men en reaktion blir det oavsett.
Föreställ dig nu att samma person kommer in med en klarinett. Reaktionen blir sannolikt liten eller ingen alls. Många vet kanske inte ens vad för slags instrument det är.
När jag började spela hade ukulelen ungefär samma status som klarinetten. Den var ett bruksinstrument, varken mer eller mindre. Jag spelade folkmusik till dans och jag spelade visor. Glädjen var där, absolut, men den var en biprodukt av musiken – inte instrumentets hela existensberättigande.
När ukulelen blev en leksak
Någon gång runt den stora ukulele-boomen i Sverige och Norden i början av 00-talet hände något. Det såldes plötsligt mängder av billiga, ospelbara och pastellfärgade ukuleler på varje gathörn. En hel generation lärde sig att ukulelen inte var ett seriöst instrument, utan i bästa fall en rolig pryl.
Jag minns hur svårt jag hade för att hantera detta. Attityden spred sig till de miljöer där jag spelade. Det gick faktiskt så långt att jag i vissa sammanhang valde att ta med en gitarr eller en bas istället – helt enkelt för att jag visste att jag då skulle bli bemött med mer respekt. Jag orkade inte hånflinet.
Balansgången: Lekfullhet är inte samma sak som en leksak
Idag, 20 år senare, har pendeln långsamt börjat svänga tillbaka. På gott och ont. Jag hoppas och tror att Nordisk Ukulele har varit en bidragande faktor här.
Men min relation till instrumentet är fortfarande paradoxal. Å ena sidan håller jag, med en dåres envishet, fast vid att en ukulele inte är en leksak. Den kräver hantverk, rätt strängar och ett professionellt upplägg (setup) för att få en värdig röst.
Men – och detta är viktigt – det finns en inneboende lekfullhet i ukulelen som vi inte får tappa bort.
Faktum är att jag försöker överföra denna lekfullhet till allt jag gör. När jag spelar gitarr eller bas, eller när jag väljer ut instrument till butiken, letar jag efter den gnistan. Vi musiker har ofta en tendens att bli alltför allvarliga så snart instrumentet blir större eller dyrare. Vi låser oss fast i teknik, prestige och det ”rätta” sättet att göra saker på.
Varför Nordisk Ukulele finns
Min vision för Nordisk Ukulele är att balansera och inspirera. Jag vill ge ukulelen det allvar den förtjänar som instrument, men jag vill samtidigt ge gitarren, basen – och gärna livet i allmänhet – den dos med lekfullhet som ukulelen bär på.
Musik – och livet i allmänhet – bör inte tas på fullt allvar hela tiden. Vi behöver lekfullheten för att kunna andas. Men för att leken ska bli givande behöver vi också verktyg som faktiskt fungerar.
För när du har ett instrument som fungerar och stämmer, oavsett om det är en förhållandevis billig ukulele eller en dyr gitarr, behöver du inte längre kämpa mot tekniken. Då kan du börja spela och leka på riktigt.
